21 april

Idag påbörjar vi resan hem. Per-Håkan tog en löprunda på morgonen, mötte mest babianer. Vi åt frukost och sen återvände vi till rummet för att packa det allra sista innan vi checkade ut och satte oss i foaljen och väntade på att vår transfer skulle komma. En av ägarna kom förbi och pratade en stund. Hon tyckte vi hade fina grabbar och att om vi någon gång kunde tänka oss av avstå från någon så kunde hon tänka sig att ta Viktor då han liksom henne var mittenbarn.

Till slut kom vår transfer med en pratglad chaufför. Det blev en trevlig tur till flygplatsen där vi fick veta mer om chaufförers alkoholvanor, poliser och mutor. Men vi kom fram som vi skulle.

Där checkade vi in vårt bagage (hela vägen till Stockholm, jippi) och satte oss sedan att vänta. En amerikansk kvinna kom och pratade en stund, även hon berömde grabbarna. Vi kom att prata med ett grekiskt par som bodde i Nigeria. Vi jämförde länder, de hade varit i Malmö i samband med att tågstationen invigdes.

Till slut var det äntligen dags att kliva på planet för att åka till Johannesburg. Resan gick bra och vi landade välbehållna. Sedan var det till att hitta nästa anslutning till London. Vi tog en ficka, väntade och handlade lite till (gissa vilken typ av varor). Sen klev vi äntligen ombord på det plan som skulle ta oss till London.

Denna resa hade vi fasat lite för då vi skulle sova på planet. Men vi fick lite trevliga överraskningar. Ovanför brickan fanns en skärm och på den kunde var och en välja om de ville se film eller TV-serier, lyssna på musik, spela spel eller ha koll på var planet befann sig. Grabbarna provade nog allt. Middag serverades och sen släcktes ljuset vid midnatt.

20 april

Vaknade av att Per-Håkan gjorde sig redo att göra sin löprunda. Men när jag gick upp så hade han inte kommit iväg. Han tyckte att det varit så jobbigt igår att bli påhoppad av försäljare så han ville inte riskera det på sin runda.

Istället latade vi oss lite, Per-Håkan läste, jag löste korsord och grabbarna spelade på datorn. Sen gick vi för att äta frukost. När vi var klara gick vi till receptionen för att höra när deras bilar gick till fallet. Men det är lågsäsong så det gick inga bilar utan vi fick ta en taxi. Det är inte mer än två kilometer dit men vi tänkte att det går nog snabbare än om grabbarna ska gå.

Taxin kom och vi åkte dit, välklädda med regnjackor allihop. Ha, ha ,ha. Vilket fall, det var otroligt häftigt och stort. Det forsade vatten, det stänkte vatten och det regnade vatten. Inom tre minuter var vi dyngsura, överallt utom under regnjackan. Ett tips om ni någon gång ska till Viktoriafallen så ta på er badkläder och flip-flop och ta med er en plastpåse med torra kläder och en handduk. I alla fall om det är högvatten som nu. Sikten var emellanåt nästan obefintlig. Det var vattendroppar överallt. Men vad häftigt samtidigt. Vilka krafter är det inte i allt detta vatten.

När vi kände att vi sett tillräckligt så gick vi därifrån. Vi beslutade oss att inte ta taxi därifrån utan gå, men förhoppning att torka lite grann. När vi passerade centrum så började försäljarna dyka upp. Men de gav sig strax när de insåg att vi inte var intresserade och alldeles för blöta för att köpa något. I en trädgård var det fullt med babianer som en vakt försökte köra ut. Det slutade med att babianhanen (ledaren) öppnade grinden och sprang efter vakten, som sprang till sin kompis. Då fortsatte babianen över vägen och in i en ny trädgård. Den var högre än en schäferhane. Ingen liten pjäs att bråka med.

Tillbaks på hotellet tog vi av oss de blöta kläderna och gympaskorna (någon smarting föreslog rejäla skor då vi skulle gå en del, avslöjar inte vem hon är). Vi beslutade att äta lunch på hotellet och sedan bada innan vi gick till marknaden. Sagt och gjort, vi åt burgare allihop innan vi intog poolen.

Grabbarna var i vattnet nästan konstant i två timmar. Per-Håkan varierade läsning (han har börjat på min bok, Hundraåringen som…) med några dopp och jag solade och simmade några längder (fem simtag per längd). Det var skönt att slappa när det är så är varmt. När man ska sola så när man väl lagt sig till rätta så började svetten lacka. Skönt med bara 24 grader varmt i poolen.

Sen gick vi ner till marknaden där försäljarna flockades runt oss. Grabbarna prutade, vi prutade och köpte en del. Det är lite knepigt när man handlar för de har nästan ingen växel utan vill att man köper något mer istället. Man måste vara bestämd och hoppas på att försäljaren accepterar ett nej. Det var svårt att komma därifrån pga alla försäljarna. Till slut sa vi att nu får det vara nog och gick därifrån.

Nja, nästan för de förföljde oss en bit innan de gav upp. Men sen kom nästa gäng och vi hade sällskap ända till hotellet. Innan vi kom fram så dök en av marknadsförsäljarna upp. Det visade sig att en tjugo-dollarssedel vi betalt med var gammal och därför kunde de inte växla in den på banken. Han ville byta till en nyare. Men vi hade ingen så vi provade att betala dagens obetalda lunch, men de hade ingen växel så det gick inte. Vi hade en tio-dollarssedel så vi provade köpa en ny dricka i baren, men då skulle de skiva upp det. Det slutade med att Per-Håkan följde dom till en affär där han köpte en dricka och fick växel så försäljarna kunde få två tio-dollarssedlar. De gick nöjda därifrån.

Det är stor skillnad mellan Sydafrika och Zimbabwe. Här är de fattigare och mer påflugna. Edvin träffade dock en trevlig försäljare, som han ville ta med till hotellet, redan igår som han fick en elefant av. Idag kände vi oss manade att handla av honom vilket vi också gjorde. Försäljaren sa att när vi kom hem så tyckte han att vi skulle kalla Edvin för Rhino (noshörning) för han påminde om en sådan.

Trötta efter dagen avslutade vi med att äta middag på hotellet igen, alltför trötta för att gå utanför hotellet och eventuellt möta försäljar-mobben en gång till. Kvällen avslutades med att grabbarna spelade dator medan jag och Per-Håkan packade ner allt vi köpt under dagen.

19 april

Per-Håkan väckte mig klockan fem och vi började packa ut i bilen samt få liv i grabbarna. Vi lyckades med båda och, fem minuter senare än planerat hade vi checkat ut och påbörjat vår färd till Johannesburgs flygplats.

Det var mörkt och dimmigt till en början men ganska snart ljusnade det. Färden gick bra och vi kom fram som vi skulle. Vi lämnade bilen och gick för att checka in bagaget. Sen åt vi upp det sista av vår medhavda matsäck och kasserade alla flaskor innan vi gick igenom säkerhetsspärren. Vi hade några vykort som vi tänkte skicka men hittade ingen brevlåda så vi tog dem med oss.

I rask takt gick vi till växlingskontoret för vi hade fortfarande inga USD. Men där fick vi problem. Deras kortapparat sa att våra kort inte gick att använda. Vi löste det genom att växla in de sista randen vi hade. Det blev 142 dollar, vi behövde 30 dollar per person så det räckte inte. Men vi bestämde att en av oss fick gå igenom med barnen och fixa mer dollar medan den andra stannade kvar och väntade. Vi ringde banken för att kolla om det var något fel på korten. De sa att det just nu inte gick att använda korten pga ett tillfälligt fel, tack och lov. Vi har ju pengar så det ska räcka och blev lite oroliga för att vi skulle stå utan pengar.

Sen klev vi på flyget och landade efter en och en halv timme i Zimbabwe. Vår resebyrå hade rekommenderat oss att om vi kunde välja platser så ta de längst fram till höger. Detta för att kunna se Viktoria fallen från luften (det såg vi, långt borta men dock) samt att de bara hade två bemannade diskar som skötte visumhanteringen. Vi var tacksamma för det blev fort kö och vi hamnade väldigt långt fram. Till vår lycka visade det sig att det bara är de vuxna som ska betala visum så våra pengar räckte.

När vi fått vårt bagage sökte vi upp vår transport. Här hade vi beställt transfer från och till hotellet. Vårt bagage placerades i ett litet släp efter minibussen (typ 20 platser). Sen bar det av till Victoria falls och Rainbow Hotel där vi ska bo.

Här var det 26 grader varmt och ganska kvavt. När vi checkat in och bytt rum (vi hade blivit lovade rum men dörr emellan, vilket vi inte fick först) så gick vi ner till centrum för att bekanta oss med stan. Men vi kom inte långt förrän de första försäljarna dök upp. Vi gick till turistinformationen först och sen till banken där vi hämtade ut pengar i automaten. Nu kunde vi känna att vi kunde slappna av. Kortet fungerade och vi hade pengar i fickan.

På vägen tillbaks till hotellet gick vi förbi Afrikanska marknaden, en marknad med afrikanska hantverk. Det ska vara ett bra ställe att köpa suvenirer på. Men det blev lite jobbigt. De har nästan inget här så de föreslog byteshandel, mina gamla gympadojjor som delbetalning för något de hade att sälja. Tanken var att vi bara skulle titta idag men Viktor hittade ett lejon som han ville ha. Så efter lite prutande så gjorde vi affär, men kusinen som slog in paketet tyckte att jag skulle köpa av honom också och efter lite dividerande så gjorde jag det. Men sen gick vi därifrån, vi hade tappat lusten att titta på något.

På vägen tillbaks till hotellet stötte vi på försäljare igen. Denna gången var vi tydliga med att vi inget ville köpa så de prutade själv. Det slutade med att vi köpte i alla fall. Sen fortsatte vi tillbaks till hotellet där vi bytte om och gick ner till poolen och svalkade oss. Skönt var det.

Åter på rummen slappade vi innan vi gick till hotellets restaurang och åt middagsbuffé. Helt ok mat men grabbarna gillade nog efterrättsbordet bäst. Sen gick vi till rummet där vi gjorde oss redo för natten. Vi har luftkonditionering på rummen men den låter så högt att det inte är roligt att vara i rummet när den går. Men vi fick ner temperaturen en del så vi kunde stänga av den innan i somnade trötta efter en lång dag.

18 april

Idag var Per-Håkan ute och sprang för första gången här i Pilanesbergen men för sista gången i Sydafrika. Det är med bävan man tänker på att resan närmar sig sitt slut. Vi har haft det jättebra här. Grabbarna har varit otroliga på att följa med och ta del av det vi upplevt. Anton är riktigt duktig på att känna igen och se djuren här.

När Per-Håkan kom tillbaks så var det dags att äta frukost innan vi än en gång åkte på safari. Denna gång skulle vi åka till Sun City, en nöjesstad, som ligger på andra sidan reservatet. Därför passade vi på att köra igenom på vägen dit. Vi såg några noshörningar, tssessibe gnuer och en hel massa impalor.

När vi kom ut på andra sidan körde vi till Sun City. Det är inträde där, vilket vi visste. Men det var ett ganska trist ställe. Dyra och fina hotell med fina parker runt, ett lejonhägn samt ett vattenland som var stängt pga det var för kallt. Så mindre än en halvtimme efter att vi kört in så körde vi ut igen.

Därifrån körde vi till Mogwase där vi åt lunch innan jag gick på Internet-cafe och la ut mer material. Medan jag gjorde det så var Per-Håkan och handlade det vi tänkte äta till frukost i morgon på vägen till flygplatsen.

När vi var klara där så åkte vi in i reservatet en sista gång och körde mot Bakgatla där vårt boende ligger. Några elefanter fick vi inte se men några kudu, vattenbockar och en hel del impalor och frankolin-fåglar.

Innan vi körde till stugan så passade vi på att tanka så det skulle vara klart inför morgondagen. När vi kom tillbaks började vi packa så smått innan vi gick och åt middag.

Innan middagen var jag och lånade hotellets dator så vi fick tillgång till pengar när vi var i Zimbabwe.Inte nog med att de tar 5 rand/minut, deras uppkoppling är så långsam att det tog FEM minuter innan jag hade loggat in på banken.  

Ikväll så åt jag och Per-Håkan från buffén som de har här. Helt ok mat, men jag tyckte nog att maten från menyn var både billigare och framför allt godare. Grabbarna beställde från menyn. Men ikväll fick de en lunchmeny som förutom lunchmat även innehöll en barnmeny. Därför tog Anton burgare, Viktor pizza och Edvin höll sig till pastan.

Därefter packade vi klart och gjorde oss redo inför morgondagens avfärd härifrån. Vi ska åka tidigt för att hinna till flygplatsen i tid. Imorgon lämnar vi Sydafrika för fortsatta äventyr i Zimbabwe och Viktoriafallen.

17 april

Per-Håkan väckte mig tidigt för vi skulle ut på safari. Vi väckte grabbarna och alla utom Edvin, som fick en smörgås att äta i bilen, åt en tallrik med yoghurt innan vi satte oss i bilen. Tjugo över sex körde vi in i reservatet, lite senare än vi tänkt oss.

Vi såg impalor, springbockar, gnuer och zebror. En av reservatets anställda körde förbi oss och sa ’följ mig, de har sett lejon lite längre fram’. Vi ökade farten och följde efter honom. Det var fler som hört var det fanns lejon för det var närmre femton fordon där. Efter en stund så såg Anton ett lejon, en hane, inne i det höga gräset. Den var inte lätt att ses men till slut hade vi sett den allihop. Nöjda så tänkte vi bara ta oss förbi alla fordon så vi kunde vända. Men när jag var på väg att köra om ett fordon så uppmanade chauffören mig att stänga av motorn. På vägen stod en ståtlig lejonhane. Han slickade sig på tassen, röt och sen kom han gående mot oss och passerade bilen på knappt en meters avstånd. Mäktigt!!!

Till slut kom vi därifrån och körde vidare. Vi såg minst tio giraffer, ett stort vårtsvin samt en fågel som heter frankolin och är en typ av hönsfågel. Nöjda med morgonen och rejält hungriga åkte vi tillbaks och åt frukost. Turen tog nästan fyra timmar men vi fick tyvärr inte se några elefanter som vi hoppats på, men kanske i eftermiddag.

Efter frukosten vilade vi lite, eller grabbarna såg på TV medan jag och Per-Håkan vilade. Strax efter klockan tolv gick vi ner till poolen där vi solade, badade och simmade. Vid halv tre återvände vi till stugan för att duscha av oss innan vi åter skulle ut på safari. Innan vi åkte ut åt vi upp tårtan sam var kvar från igår.

Denna gång skulle det bara bli en kort tur på två timmar då parken stänger halv sju men vi planerade vara ute till klockan sex. Vi körde och vi såg giraffer, giraffer och giraffer. Jag körde nästan in i en, men vi såg inga elefanter. Däremot såg vi röd gnu, gnuer, Frankolin-fåglar, noshörning, zebra och impala. Efter ett tag frågade vi de vi mötte om de sett några och det hade de, för en kvart tjugo minuter sedan längre bort i backen på höger sida. OK, vi for dit men då vi passerat området där de andra sett elefanter hade vi fortfarande inte sett några.

Klockan var dessutom över sex så nu var det till att gasa på för att hinna ut innan grindarna stängdes. Men plötsligt står det en ELEFANT på vägen framför oss och går mot oss. Jag tar fram kameran medan Per-Håkan säger BACKA. Han får fotografera (dåliga bilder för nu är det ganska mörkt ute) medan jag backar undan. Elefanten är stor och det gäller att ha respekt för dem. Vi är ju i deras område och det är faktiskt vilda djur. Men den lämnar vägen så vi vågar köra förbi och fortsätter för att hinna. Parken stänger ju om tjugo minuter och vi ska köra närmre sex kilometer innan det. Maxhastigheten inom området är 40 km/h så det går inte så fort. Förresten så emellanåt lämnar vägarna en del att önska.

Dags att bromsa igen. Denna gång för en brun hyena (nu har vi sett två av nitton) som går över vägen. Vi fotograferar denna också (man ser glittrande ögon på bilden). Sen är det bara att köra på och vi hinner ut ur parken men någon minuts marginal. Otroligt vi fick se en elefant på nära håll och en brun hyena!!!

Upprymda gick vi till restaurangen. Ikväll skulle vi ha efterrätt, detta måste firas. Jag och Per-Håkan åt grillspett av kudu, impala och krokodil medan grabbarna varierade sig och tog, ja just det, pasta. Men grabbarna blev så mätta att de inte ville ha någon efterrätt. Så de avstod medan vi vuxna tog vars en Irich Coffee innan vi återvände till stugan.

På en av TV-kanalerna visade de Spiderman 3 som grabbarna tittade på innan de gick och lade sig. Innan Viktor somnade sa han att jag var bra på att nästan köra på vilda djur. Det har varit en otrolig dag. Så mycket djur och så mäktigt att ha sett dem på så nära håll.

Nu har vi sett nästan alla djur vi hoppats på. Grabbarna vill se vilda leoparder och geoparder, dessa har vi bara sett i häng. Sen vill vi alla se den svarta noshörningen. Den är mindre än den vita och betydligt sällsyntare. Imorgon väntar en dag med nya äventyr. Kanske har vi tur imorgon och får se något nytt djur…

16 april

Vaknade tidigt idag. Vi ska sjunga för Viktor och sen ska vi ut på safari. Men det regnade fortfarande rätt bra där ute. Vi väntade ett tag men sen sjöng vi för Viktor och han fick ett choklad i present som han fick dela med resten av familjen. Vår plan var att handla en present till honom när vi var i Heidelberg men den planen gick om intet när vi hamnade långt bort från allt.

Medan vi väntade på att det skulle sluta regna så kollade vi på en film som gick på TV. När den var slut regnade det fortfarande så vi gick och åt frukost. Tillbaks i stugan igen blev det mer TV-tittande innan vi åkte till Mogwase där vi tankade och köpte yoghurt att ha till luncherna de närmsta dagarna. Per-Håkan hittade ett par skor och vi köpte ett par fotbollsskor till Viktor. Jag hittade en affär med Internet-tillgång där jag kunde lägga ut lite mer på bloggen. Det var en snabb uppkoppling jämfört med de jag använt på sistone så jag passade på att lägga ut några bilder också. Här tog de 7,50 rand för 15 minuter jämfört med hotellets 75 rand för samma tid. Dessutom kunde jag göra något hela tiden här mot på hotellet där merparten av tiden gick åt till att vänta på att det skulle hända något.

Nöjda med utflykten och att det slutat regna, åkte vi tillbaks och åt lunch. Grabbarna tittade återigen på TV. Efter en stund bestämd jag och Per-Håkan oss för att gå till poolen och simma lite. Viktor följde med oss och lekte i poolen medan vi simmade. När vi var nöjda så återvände vi till stugan där vi åt tårta som vi köpt när vi var i Mogwase. Den var grön och Viktor tyckte den var god. Halva blev kvar till imorgon.

Sen var det påklädning av långbyxor inför kvällens safari. Vi följde med en guidad tur tillsammans med ett femtontal andra. Safarin började klockan fem och höll på i två och en halv timme. Vi satt på en stor jeep-buss och åkte runt på olika vägar i Pilansbergen. Äntligen fick vi se en elefant, en liten en. Vi fick också se schakal, brun hyena (det finns bara 19 i parken), serval, giraff, kameleont, noshörning, gnu, impala, stenbock, pärlhöns, springbock, zebra och fläckig örnuggla.

Det var en trevlig tur men när solen gått ner så såg man nästan ingenting. Anton och Viktor var helnöjda medan jag tyckte det gått så fort och att man knappt hann se något förrän vi åkte vidare.

När vi var tillbaks gick vi till restaurangen och åt middag. Jag åt tre olika spett med kudu, krokodil och impala. Per-Håkan tog en stek medan grabbarna åt pasta. Viktor talade om att han fyllde år så personalen kom och sjöng och dansade för honom. Han var väldigt nöjd med uppvaktningen. Jag tror han var nöjd med hela sin dag även om han inte fått någon present. Imorgon väntar nya äventyr med safari innan frukost. Denna gång kör vi i egen bil. Hoppas vi får se lejon för det har vi inte gjort än.

15 april

Idag känns allt bättre. Det brukar göra det efter en natts god sömn. Per-Håkan tog en löpsväng och när han kommit tillbaks så gick jag ner till poolen. Den var stor och i formad så här \_/ . Om jag simmade där avståndet var som längs mellan pool-kanterna blev det 26 simtag. Så detta är nog den största pool jag sett här.

När jag var klar så packade vi det lilla vi packat upp igår och tömde stugan innan vi gick för att äta frukost. Vi visste inte vad vi skulle få till frukost men hoppades att det skulle bli gott. Vi kom till frukostrummet och det var dukat för oss fem. Vi pratade med killen som jobbar här och han kom med maten. Först muffins som vi väntade med, sen vars en tallrik jordgubbsyoghurt, flingor, äggröra och bacon samt korv och vita bönor och till slut rostade mackor. Vi blev mätta. Sen kom notan. Här skulle vi betala för barnen och de kostade 60 rand styck. Synd att vi inte vetat det tidigare för då kunde vi ha köpt lite mer yoghurt igår som de fått till frukost.

Klockan hade hunnit bli halv tio innan vi kom iväg. Vi körde mot Johannesburg och det flöt på riktigt bra tills vi kom till N12:an. Här var dit vägarbete så fem filer blev fyra som blev tre som blev två innan vi äntligen kommit förbi. Vi passerade Johannesburg och flygplatsen som vi ska flyga från den 19:e och fortsatte via Pretoria till Pilanesberg och ”Golden Leopard” där vi ska bo. Det tog nästan tre timmar att köra från flygplatsen hit. Bra att veta inför avresan till Viktoriafallen.

Väl här checkade vi in och sen gick vi till restaurangen för att få oss någon form av lunch. Klockan hade hunnit blir halv tre och vi hade ju bara ätit frukost idag. Det finns apor här som går runt och äter vad de hittar. Grabbarna var fascinerade av dem medan personalen här motar bort dem. Sen gick vi ner till poolen där grabbarna fick bada.

När det var färdigbadat gick vi till stugan där vi tittade på TV ett tag innan vi bytte om till finkläder. Jag gick till receptionen och fick låna deras dator där. Det kostar 5 rand per minut och det är en ganska långsam uppkoppling. På femton minuter (75 rand) lade jag ut två dagars text på bloggen och kollade mailen. Sen gick jag tillbaks till de andra. Det var kolsvart ute så emellanåt trevade man sig nästan fram.

Vi gick till matsalen och åt middag. Grabbarna pasta och vi andra grillat kött. Sen återvände vi till stugan, genom regnet (utan regnkläder), för mer TV-tittande. Här finns en kanal med Hanna-Barbera-serier på som grabbarna gillar, även om de pratar engelska. Jag och Per-Håkan tog en kopp kaffe framför TVn.

Sen var det läggdags. Stugan påminner lite om Palles stuga i Porsi. Det finns ett vardagsrum med pentry samt ett sovrum och toalett här nere och ovanför sovrummet och toaletten finns ett rum på övervåningen där grabbarna har sina sängar.

Imorgon planerar vi att åka på en egen safari på morgonen/förmiddagen och en guidad safari på kvällen. Dessemellan tänkte vi vara i poolen. Viktor fyller år i morgon. Han blir ett år han med precis som jag så han är bara två veckor yngre en mig. (Ha ha ha)

14 april

Jag vaknade av att Per-Håkan stängde ytterdörren. Idag lämnar vi Royal Natal och om en vecka lämnar vi Afrika, SNYFT. Vi vill stanna lite till men samtidigt ska det bli skönt att slippa detta byte av boende.

När Per-Håkan kom tillbaks var han inte dyngsur som han brukar vara. Han fick lite känningar i benhinnorna så han tog det lugnt. Synd för idag är det bilen som gäller. Vi ska köra till Heidelberg som ligger strax innan Johannesburg. Där ska vi sova innan vi åker vidare till vårt sista stopp i Sydafrika, Pilanesberg.

Strax efter klockan nio var vi färdiga och hade ätit, egen frukost, och packat samt checkat ut. Grabbarna är inte förtjusta i att det blir två dagar bilåkande men tanken är att vi ska komma iväg tidigt och komma fram tidigt så att de kan få röra på sig.

Idag satte Per-Håkan sig bakom ratten för första gången sedan vi kom hit. Grabbarna tycker han kör bättre än mig men vi tror det beror på att han kör aningen snabbare. Han kör bra, men jag är en usel passagerare som tycker att jag sitter i diket hela tiden och att han kör för fort. Trots det så fick han fortsätta köra till vi stannade för att äta lunch. Då tog jag över ratten igen.

Strax efter klockan två kom vi äntligen till Heidelberg och efter att trott vi kört för långt så hittade vi till slut hotellet som låg i ett naturreservat. Nu var klockan närmre tre och vi längtade ut ur bilen. Men det visade sig att vi inte skulle bo på detta hotell utan det som låg på andra sidan reservatet, ca 25 km bort. OK, in i bilen igen. Vi var ganska trötta nu. Vidare följande felaktiga beskrivningar till ett ställe vi inte visste var det var.

Men till slut kom vi då fram och klockan hade hunnit bli kvart i fyra. Här finns en badanläggning, lekplats och strövområde. Precis det man önskar sig när man kört en hel dag. Dessvärre fanns här ingen restaurang så mat fanns att få på det andra hotellet eller inne i Meyerton ca 20 minuter bort. BLÄÄÄ!!!!

Nu var ingen sugen på att köra någonstans. Men det var bara att gilla läget och efter att grabbarna fått bada lite så körde vi in till Meyerton för att få oss något ätbart. Vi hittade en affär och bestämde oss för att ha yoghurt middag. Ingen av oss var sugna på att fatta något beslut egentligen men något måste vi ha.

Sen körde vi tillbaks igen och grabbarna gick till lekplatsen innan det blev kolsvart. När de kom tillbaka var klockan halv sju och då åt vi middag. Grabbarna började titta på film, Pororo, och ganska snart satt jag och Per-Håkan där och tittade vi också. När vi gick från lekplatsen hade det börjat stänka och innan vi gick och lade oss så vräkte det ner. Det smattrade mot marken så det lät ganska högt. Ljudet påminde om en stor fläkt som gick. Sen började det åska och blixtra med. Vädret levde om riktigt ordentligt. Det märks att det inte är lika välisolerade hus här som hemma. Jag tror inte jag har hört ett oväder så högt tidigare när jag varit inomhus.

Trötta efter en lång dag i bilen somnade vi tidigt. Imorgon blir en lång dag, hoppas bara den blir bättre än denna. Detta boende var inte vad vi tänkt oss. Vi hade förväntas oss att stanna till på ett boende bredvid N3:an och inte som nu närmre tre mil från N3:an. Detta var dessutom ett ställe utan middagsservering. Fast poolen var fin.

13 april

Idag när jag vaknade var Per-Håkan hemma. Med tanke på hur lite vi sett av stället så kände han inte för att springa upp och ner för den branta slingriga väg vi kört på. Här ingår inga måltider alls utan det är självhushåll som gäller. När vi kom igår hann vi bara på plats innan det kom en kille och erbjöd sig att laga mat, städa och diska. Känns ju lite ovant hemifrån. Vi tackade för erbjudandet, men valde att avstå.  

När vi ätit frukost packade vi en väska med regnjackor och vatten. Vi skulle gå på tur. Här finns en hel del leder man kan följa för att se bergen. Bergen förresten, vi bor på över 1500 m höjd med en otrolig utsikt över bergen. Dessa berg är gröna och böljande med inslag av branta bruna stenpartier. Det är jättefint här.

Vi gick till ett ställe som heter Tiger Falls som ligger ungefär tre kilometer fågelvägen från stugan. Leden slingrade sig fram längs bergskanten. Väl där fick vi belöning för att ha gått i solen hela tiden. Fallet låg i skuggan och det fanns gott om stenar för grabbarna att klättra på. De uppförde sig mest som apor här men de hade nog riktigt roligt.

När det var dags att gå tillbaks hade det mulnat på och det såg ut att kunna bli regn. Edvin tyckte inte om att gå där gräset var så högt att han fick gräs på armarna så bitvis bar Per-Håkan honom. När vi kunde se de första byggnaderna på området här så kom de första regndropparna.

Innan vi gav oss iväg så fyllde vi i ett papper om vad vi hette, vilken utrustning vi hade med oss, vart vi skulle gå, när vi startade och när vi beräknade komma tillbaks. Detta gör man för att de ska veta om någon saknas. När vi var tillbaks så fyllde jag i att vi var tillbaks medan de andra gick till stugan och började fixa lunch.

Lunchen åt vi ute på baksidan. Det hade slutat regna så grabbarna tog fram rugbybollen vi köpt igår och lekte på gräsmattan medan vi vuxna tog en kopp kaffe. Det började regna igen så vi gick in. Jag och Per-Håkan passade på att träna (mage och rygg) medan grabbarna lekte.

Strax innan fyra lämnade vi stugan för att åka till Bergville där vi skulle köpa middag till ikväll och yoghurt till morgondagens frukost. Vi stannade till vid besökscentrat, för att se vad som fanns där, innan vi lämnade området.

Det är mycket folk ute på vägarna här, ja, inte bara folk utan getter, kor, hästar och åsnor också. Dessa betar längs vägen i lugn och ro men man måste ändå ha koll. Häromdagen såg vi en kalv som lagt sig att vila i skuggan av ett träd, på vägen.

Väl i Bergville som ligger 45 km härifrån så gick vi till SPAR, en livsmedelsaffär som vi tror finns i Sverige med, där vi köpte det vi behövde. Vi beslutade oss för att faktiskt laga lite mat till grabbarna medan jag och Per-Håkan köpte färdiglagad mat. Samtidigt passade vi på att köpa chips för vi tänkte ha lite mys i stugan på kvällen.

Sen körde vi tillbaks igen. När vi kommit till de sista slingrande vägen så stod något på vägen, en schakal, vi körde på lite för att kunna se den bättre och kunna fota den. Men den var för snabb och det var för mörkt för fotografering.

Framme vid stugan så lagade vi mat och åt den med god aptit. När vi diskat upp så valde grabbarna film, Pororo, som de satte sig och såg på datorn. Vi andra slappade framför TVn och löste korsord. En hel del chips och läsk gick åt innan filmen var slut och vi gick och lade oss. En bra avslutning på en bra dag.

Vi har kollat med grabbarna om de längtar hem men det verkar de inte göra. De kan sakna sina kompisar och Internet men annars verkar de nöjda med att vara här.

Förresten, idag fyller min svägerska 40 år. Vi har skickat ett SMS som vi hoppas hon fått. Om inte så GRATTIS CIA!!!

12 april

Vilket härligt ställe att vakna upp på. Stilla, inga ljud som stör tystnaden. Per-Håkan sprang en sväng idag. När han kommit tillbaks gick vi till poolen och ganska snart var hela familjen samlad, iklädda badkläder. Det blev ett kort dopp innan vi passerade genom duschen för att komma till matsalen till klockan åtta då vi beställt frukost.

Men vi skulle inte sitta i matsalen utan utomhus under tak. Där var det lite kyligare än ute i solen så grabbarna frös, nyduschade som de var. Jag gick till bilen för att hämta jackorna. Där konstaterade jag att de sköljt av bilen så den var inte det minsta dammig. Lyxigt!

Efter frukost packade vi och checkade ut. Vi körde mot Ladysmith där grabbarna bestämde att vi skulle äta lunch på WIMPY. Det gjorde vi också efter att vi tankat. Sen åkte vi vidare. Vi (läs Per-Håkan) hade tittat på kartan och beslutat att ta en annan kortare väg än den resebyrån rekommenderat. Det gick bra, till och med så bra att vi inte tog den vägen vi tänkt utan en annan.

Men vi kom fram till slut. Fast vi hade börjat misströsta. Vi bor inne i ett naturreservat vid vägs ände. Sista biten är vägen så smal att det knappt går att mötas och vägen slingrar sig ganska brant uppåt. Men väl på plats så visade det sig att vi ska bo i en stuga som påminner om lerhus med halmtak. Det är en stor stuga. Den har tre sovrum, en toa, ett badrum, vardagsrum och kök.

Vi tog in väskorna och sen körde ut ur reservatet och tillbaks en bit och köpte lite att äta till middag. Resebyrån hade sagt att här fanns en restaurang men vad vi kan förstå så gör det inte det. Sen tillbaks igen för att äta i stugan. Det började regna så smått på tillbakavägen och vi såg åskan gå i närheten.

Väl tillbaks igen då vi fick möte på den smala vägen satte vi oss för att äta. Då försvann strömmen och allt blev svart. Per-Håkan har lampa i sin mobil så med hjälp av den försökte vi hitta stearinljus i stugan men hittade inga. Då tog vi på oss regnjackorna och gick till receptionen (som har en liten affär) för att få tag på ljus där. När vi väl fick tag på ljus och tändstickor så hade strömmen kommit tillbaks. Men vi behöll ljusen om i fall att strömmen försvinner igen.

Sen åt vi middag och grabbarna fick äntligen leka efter ännu en dag i bilen.

11 april

Idag lämnar vi St Lucia tyvärr. Vi har trivts bra här. Detta ställe är det som mest påmint om Sverige. Inga staket och man kan nästan röra sig fritt i hela byn. Per-Håkan stannade hemma imorse, vi har som sagt inte fått tillbaka vår tvätt än. När vi gick ner för att äta frukost såg vi att vår tvätt äntligen kommit tillbaks. Nu kan vi börja packa så snart vi ätit frukost.

Vi tog det lugnt, pratade med värden och lånade datorn innan vi gick upp och packade. Väl klara så körde vi och tankade samt köpte lunchmat innan vi körde mot nästa mål. Vår värd hade rekommenderat att vi skulle köra genom en naturpark istället för att köra en stor omväg. Det skulle troligen ta längre tid men med en möjlighet att få se giraff och elefant.

En bra ide tyckte vi och körde den vägen. Den boken vi köpte häromdagen med olika djur i innehöll även kartor över flera naturreservat bland annat detta. Det kom väl till pass nu.

Här såg vi impala, giraff, vattenbuffel, noshörning (som sket), gam, nyala, gnu, zebror (som blockerade vägen) och flera fåglar men tyvärr ingen elefant. Denna park var betydligt större än den i St Lucia men jag tycker nog att här var färre djur.

När vi kört igenom åkte vi vidare mot uLundi och sen vidare genom Babanango. Sen svängde vi av vägen ut på en krokig, bitvis väldigt brant väg som emellanåt var mycket eroderad av vattenmassor. Det gällde att se var man körde. Ja, vi körde och körde och när vi var på väg att ge upp såg vi en skylt som sa att det var tre och en halv kilometer kvar. Till slut kom vi fram till några byggnader. Vi var framme på Babanango Valley Lounge där vi ska sova en natt.

Detta ställe är lite lyxigare än andra ställen vi varit på. Vi visste om att middag skulle ingå i priset och efter att ha kört så långt innan vi kom hit så förstår vi varför. Medan vi packade upp så passade grabbarna på att bada lite i poolen och sen var det äntligen dags att äta. Det visade sig att vi var de enda gästerna så vi behöver inte tänka på om vi stör någon eller inte.

Det var en trerättersmiddag som serverades med gratinerad sparris till förrätt, kött och potatis med grönsaker till huvudrätt och maränger på en chokladbädd till efterrätt. Vilken belöning efter att ha svultit halva dagen (kändes det som). Maten var väldigt god och vi blev mätta allihop. Grabbarna åt av allt även om de inte gillade sparrisen utan bara osttäcket.

Sen var det dagboksskrivning och tandborstning innan läggdags. Det fanns sherry på rummet så vi tog oss ett glas innan läggdags. Det har varit en stillasittande dag idag. Hoppas att morgondagen blir mer aktiv.

10 april

Två veckor i Sydafrika, ja, så länge har vi faktiskt varit här nu. Det känns hur bra som helst. Detta kan varmt rekommenderas. Idag väntar fler djur att beskåda. Någon springer på morgonen och sen äter vi frukost. (Ja, springer och springer, benhinnorna börjar göra sig påminda så idag blev det mest promenerande – P-H) Det börjar bli dags att tvätta kläder igen. Denna värden har erbjudit sig att tvätta en kasse kläder för 85 rand. På de tidigare ställena har de tagit ett pris per plagg vilket innebär att det blir ganska dyrt bara att tvätta underkläder för 4 rand stycket när vi är fem i familjen. Vi lämnade in två kassar och passar på att få upptvättat lite finkläder också.

Vi hade tänkt börja med en tur på floden för att se flodhästar och krokodiler men det visade sig att den turen var fullbokad så vi fick ta den som gick på förmiddagen istället. Det innebar att vi åkte och köpte lunchmat och sen bar det iväg till stranden för att bada. Vad härligt det var. Stora vågor och lite vind och mycket sol, precis som det ska vara.

Anton och Viktor hoppade i vågorna medan Edvin mest lekte i vattenkanten. Jag och Per-Håkan badade lite men satt en hel del och njöt av solen på stranden. Eller hur man säger när man ena sekunden sitter tio meter från vattenkanten och i nästa sekund har man vattenkanten två meter på andra sidan om sig.

Vi var snäckskalsletare och gick vid vattenkanten och ibland i vattnet och sökte efter snäckskal. Lunch åt vi också på stranden innan det var dags att åka tillbaks inför båtturen.

Väl tillbaks hann grabbarna med ett snabbdop i poolen och alla hann duscha av sig innan vi for vidare. Vi fick se många flodhästar, en del bara fem dagar gamla. Några krokodiler fick vi också se samt en hel del fåglar som egyptisk gås och afrikansk fiskgjuse. Solen gick ner medan vi var ute så det var mörkt och mysigt när vi kom tillbaks. Det stod några afrikanska killar som visade upp någon form av krigsdans. Det var många höga sparkar, mycket visslande och trumslag.

När vi kom tillbaks till rummet hade vår smutstvätt inte kommit än så vi gick ut och åt utan att klä upp oss. Det gick jättebra det också. Edvin är den som vill ha något annat, han vet inte vad men det ska vara något hårt. Det slutade med att han tog hotdog, de andra grabbarna tog burgare och vi vuxna tog stek med räkor. Tänka sig, på detta stället fick vi räkor också. Gott var det och på tillbaka vägen tog vi en sväng runt byn med förhoppning att få se fler flodhästar, men icke.

Vi fick mycket sol under dagen och flera av oss är solbrända lite varstans. Någons rygg, en annans mage, en tredjes armar och så vidare. Jag gjorde en klassiker och glömde smörja in mina fötter. Gissa vilken färg de har!

Läggdags sista dagen här. Grabbarna hade gärna stannat längre för här är en sådan frihet mot tidigare ställen. Inga staket eller stängsel, men fortfarande låsta dörrar. Viktor skrev i sin dagbok men Anton hann somna innan han var klar. De kan inte skriva samtidigt för de vill ha samma penna, även om vi har fler pennor med oss. Vi packade ingenting alls för vi har fortfarande inte fått tillbaks vår tvätt.

9 april

 En ny dag gryr, tidigare än vanligt. Per-Håkan springer en runda och vi andra slappar eller sover. När han kommer tillbaks så berättar han att han sett både krokodiler och flodhästar så nu är vi andra avundsjuka.

Efter frukost bestämde vi att åka ut till Isimangaliso Wetland Park Lake St Lucia. Det är ett naturreservat som ligger här. Värden delade ut några varningar till innan vi åkte. Han visade oss en bra bok med bilder på de djur som kan tänkas finnas här och uppmuntrade oss att köpa den. Per-Håkan har tittat efter en fågelbok sedan vi kom hit, men de har varit så tjocka och dyra. Denna var tunn, överskådlig och billig så vi köpte en sådan innan vi åkte in i parken. Vi hade tagit med oss en kylväska med lite mat så vi skulle klara oss några timmar.

Visst fick vi se djur. Det tog över fyra timmar att köra den 3,5 mil långa vägen ut till där vägen vänder. Snitthastigheten låg på 20 km/h. Djuren vi såg var antiloper (kudu, rödbock, vattenbock, bushbock, röd duiker), Burchell’s zebra,randig mungo, apor (grön markatta, Samango apa), bushpig, vårtsvin, fåglar (sekreterarfågel,  Burchell’s coucal (typ törnskata), bronsfläckig duva, lilabandad solfågel), buffel, flodhäst, dyngbagge, syrsa och vit noshörning (på tre meters håll) och mängder med fjärilar (decimeter stora) och en massa andra insekter.

Det som känns lite konstigt är att vi kan de engelska namnen men inte de svenska. Nu börjar engelskan nästan kännas naturlig precis som vänstertrafiken. Men idag när vi såg en av noshörningarna så önskade jag faktiskt att det var högertrafik, nu körde jag mitt i vägen för att komma lite längre ifrån den.

När vi kom längst ut på området kunde vi lämna bilen och gå ut och svalka oss i Indiska Oceanen. Grabbarna fick på sig badbyxor, tur var väl det. Därifrån fick vi köra fört (typ 40 km/h) för att hinna ut ur parken innan de stängde klockan sex. Trots det hade vi sett en hel del djur dock ingen leopard som vi hoppats på.

Väl hemma tog grabbarna och badade i badkaret för att bli av med all sand de samlat på sig

I dag. Sen blev det finkläder och en tur i bilen för att se om vi såg några flodhästar, som går upp och betar gräs på nätterna. Vi såg en på håll. Vi åkte tillbaks till rummet och parkerade bilen där innan vi gick ner till huvudgatan.  Där hittade vi en restaurang som vi gick in på och åt. Edvin tog pasta, Anton och Viktor tog burgare medan jag och Per-Håkan tog 350 g rump-steak med räkor. Vi såg dock aldrig till några räkor, varken på tallriken eller på notan.

Vi hade delat på en flaska vin så grabbarna fick följa oss hem. Vi såg dock inga flodhästar på vägen, tyvärr eller som tur var, kan inte riktigt bestämma mig. Sen var det sängdags klockan var mycket, nästan halv elva. Imorgon är en ny dag med nya äventyr.

8 april 2011

Idag är det dags att lämna Knysna och södra delen av Sydafrika. Vi var uppe tidigt och packade det sista innan vi tömde rummen och gick för att äta frukost. När vi checkat ut körde vi till flygplatsen.

De vägar vi kört på här har varit bra. Det har dock varit väldigt kuperade vägar med brant både upp och ner. Hemma skulle vägar med sådan lutning aldrig byggas. Vägarna har även skarpa kurvor där hastigheten ofta är lägre. Många skyltar som talar om hastigheter, olika hastigheter i olika filer, maxhastigheter för tunga fordon och att dessa ska använda lågväxel.

Vägarbeten är dessutom ett kapitel för sig. Tjugo man som sätter upp ett stängsel längs vägen och minst fyra man som viftar med flagga (lite spontanvinftning så där …) att man kan passera på en sträcka av 150 m. Häromdagen passerade vi ett med sex flaggviftare där arbetet skedde på andra sidan diket ganska långt från vägen. Intill hotellet ligger en golfbana med hotell och längs det hotellet går ett tjugo meter långt staket. När vi kom så höll sex man på att skrapa och måla det. När vi for (efter två dagar) hade de gjort klart ca åtta meter. Per-Håkan hoppas de fått ett fast pris.

På flygplatsen återlämnade vi bilen en Chevrolet som vi trivts bra med. Undrar vilken bil vi får i eftermiddag? Sen gick vi in för att checka in bagaget. Men vi var i god tid. Vi hade båda läst fel så vi var på plats en timme för tidigt. Bättre en timme för tidigt än en timme för sent.

När incheckningen väl öppnade lämnade vi in bagaget och gick till restaurangen för att äta något. Sandwich med ost och skinka ville grabbarna ha, men de hade tyvärr ingen skinka eller ost. Så det blev jag och Per-Håkan som tog vars in sandwich medan grabbarna åt pommes. Sen gick vi genom säkerhetskontrollen och satte oss att vänta på planet. Det kom och vi steg på. Ett mycket litet plan var det med en plats på ena sidan gången och två på den andra sidan. Men alla rymdes och resan gick bra. De bjöd på macka och drick så lite lyxigt kändes det.

Väl på plats på Durbans flygplats hämtade vi ut vårt baggage och gick till biluthyrningen. Det visade sig bli en BMV 325 vi skulle få. Vi fick dock problem på en gång med att ena fästet till säkerhetsbältet inte gick att nå så med hjälp av två från uthyrningen så löste det sig och vi kunde köra därifrån.

Vi hade nästan 30 mil att köra och ville helst vara framme innan mörkret kom. Här är en helt annan typ av landskap, inte lika torrt och brunt utan grönt men mycket växter överallt. Det är inte lika kuperat som tidigare utan flackt. Vi tyckte det påminde om Skåne och dess svagt böljande slätter.

Vi körde på så kallade tullvägar där men emellanåt får betala en liten summa för att få använda vägen. Efter att ha kört en och en halv timme så hördes önskemål om toabesök från baksätet. Själv hade jag börjat bli hungrig för klockan var över fyra nu. Vi hittade ett ställe som både försåg oss med toa och som hade en WIMPY (hamburgerkedja typ). De hade något som de kallade Fizzy Freeze, sprite med jordgubbssås toppad med mjukglass, som var god. Det var skönt att få något att äta.

Vi for vidare och ju närmre vi kom St Lucia dess mörkare blev det. Men vi kom fram innan solnedgången, men inte med många minuter till godo. Hittills har solnedgången varit vid halv sju men här går solen ner nästan en timme tidigare och när solen gått ner så blir det mörkt.

Träffa nya värden, incheckning, titt på rummet (ett rum, fem sängar, en balkong samt pool på gården) och urpackning av bilen, precis som vanligt på alla nya ställen. Sen satte vi oss med värden och fick lite information om St Lucia. Det var mest information (läs varningar) om vad som är bra att veta om St Lucia. Det ligger inom ett naturreservat men mycket djur. Därför gäller inga barn i ån pga krokodiler, inte gå utanför vågbrytaren i Indiska Oceanen pga hajar och inget lek i buskarna framför huset pga en giftig orm som bor där och lämna inte balkongdörren öppen på morgonen för då kan aporna ta sig in. Samt se sig för om man är ute och går på kvällen för flodhästarna kommer upp och går runt i samhället. Ja, som det ser ut så är det kanske bäst att stanna inne. Gatlysen är det ont om, lite belysning från gårdarna men annars mörkt som i ett ….Men här finns möjlighet att låna Internet, nästan hur mycket som helst.

Men vi gick en runda i alla fall. Skönt att få röra på sig efter en dag av stillasittande. Lite spända var vi men tyvärr fick vi inte se några flodhästar. Vi var inte hungriga men en glass ville vi ha och vatten. Här rekommenderas vi att inte dricka vattnet för det smakar inte så gott och Edvin är den som oftast påtalar att han är törstig. Åter på rummet blev det tandborstning, dagboksskrivning och sedan läggdags. Vi sov allihop innan klockan nio trötta av allt resande. Imorgon väntar en ny spännande dag.

7 april 2011

Sista hela dagen i Knysna var molnig. Det hade regnat på natten, i typ 5 minuter sa värden. Per-Håkan sprang en runda medan vi andra tog det lugnt. Jag hade tänkt simma men har blivit lite förkyld, förmodligen av ACn i bilen.

Efter frukost, då vi sa adjö till Nelly och Anders, så for vi till Knysna Elefant Park. Grabbarna protesterade högljudt att elefanter var inge roligt. Väl där tittade vi på utställningen de hade och efter att sett priset på turerna så beslutade vi att grabbarna fick bestämma. Vilket innebar att vi åkte vidare.

Vi åkte till Teknikwa, ett ställe där de tog om hand om skadade djur men med inriktning på vilda kattdjur. Där kom vi lagom till att en guidad tur skulle starta. Vår guide Joel visade först en DVD-film om värdet av att bevara de vilda kattdjuren och skydda boskapen mot angrepp på ett bra sätt så att kattdjuren slipper bli byten själv. Sen fick vi gå runt och titta på djuren genom stängslen. Trodde vi ja, det vi fick göra var att gå in i hägnen och titta på den. Han talade om vad vi skulle tänka på där inne. Hos geparden var det lämpligt att Edvin blev buren och hos Caracalen (Afrikansk lo) skulle man göra sig så stor som möjligt och inte sitta på huk. Fantastisk att få se dessa djur på så nära håll utan något stängsel emellan.

När vi for därifrån var vi hungriga och stannade till på en mack för att köpa något att äta. Men de hade så dåligt utbud att vi köpte ostkrokar och chips som vi åt i bilen på väg tillbaks till Knysna. Innan vi kom till Knysna centrum körde vi in på en hantverksmarknad. De har sådana lite överallt. Här hittade jag faktiskt tyg för första gången, typ färdigsydda dukar på 200x150 cm dvs inte det som syrran efterfrågat. Men vi söker vidare.

Sen for vi vidare till en affär där Per-Håkan och Edvin köpte vin medan jag, Anton och Viktor gick på Internet-cafeet. Där la jag in mer på bloggen, Anton chattade med en kompis på Facebook och Viktor kollade att allt blev bra. Vi sammanstrålade hela familjen och jag tog grabbarna i bilen och körde ner till Waterfront medan Per-Håkan gick ner medan han tittade runt i stan innan han också kom ner dit.

Här åt vi äntligen lunch (halv fyra) och glass innan vi återvände till rummen för att byta om och påbörja packningen inför morgondagens flygresa. Det ska vara en upplevelse att se solnedgången från ett av de två huvudena. Men vi kom dit efter solnedgången och det var fint ändå.

Sen passade vi på att tanka innan vi åt middag på JJ’s, på grabbarnas begäran. Idag varierade vi oss och åt kött, jag nöt och Per-Håkan lamm medan grabbarna åt pasta. När vi ätit klart for vi tillbaks till rummen och grabbarna stöp i säng medan jag och Per-Håkan packade innan vi somnade.

6 april 2011

Idag sprang Per-Håkan som vanligt. Jag tog det lugnt och när han var klar så gick vi upp till huset för att äta frukost. När vi nästan var klara så kom det andra svenska paret till frukostrummet så vi pratade ett tag innan vi gick tillbaks till rummet för att göra oss redo för en dag vid stranden.

Vi åkte till ett ställe som heter Buffalo’s Bay. Där börjar en 6 km lång sandstrand längs Indiska Oceanen. Här badade vi i vågorna. Emellanåt gick vågorna riktigt höga. När vattnet gick ut nådde det upp till knäna och när vågen kom kunde den passera halsen. Per-Håkan blev av med sina solglasögon på det viset. När han tappat dem var de borta fast han sökte efter dem. (Vad lär vi av detta – senilsnöre behövs vid bad i höga vågor – P-H)

Här var det kul. Vi badade och det kom minst 2 meters vågor då och då. Det var en grymt kul dag. – Anton

Vi stannade ett tag och grabbarna lekte i sanden innan vi for in till Knysna för att äta lunch (klockan hade hunnit bli halv tre). Här hittade vi ett trevligt fik där grabbarna åt sandwich och vi vuxna åt paj. Vi passade också på att hämta ut lite pengar då vi nästan gjort av med det vi tog med oss hit.

Jag hittade ett Internet-café där jag kunde lägga ut mer på bloggen. Om jag inte kan lägga ut något dagligen så lägger jag ut två dagar samtidigt. På så vis blir det inte så mycket att läsa på en gång.

Per-Håkan och Anton gick till en affär och köpte muffins och clementiner innan vi åkte tillbaks till rummen. Här fikade vi och sen passade grabbarna på att bada i poolen. Efter en snabb påklädning så åkte vi tillbaks till Knysna för att äta middag.

Grabbarna valde burgare, för första gången på två dagar. Jag åt grillad ’linefish’, musslor, räkor och bläckfisk med ris, medan Per-Håkan åt räkor. Anton ansåg att dagens burgare var den godaste sedan han kom till Sydafrika.

Väl hemma igen tittade grabbarna på DVD-film (Scooby Doo) som de fått låna här innan de gick och la sig. Fast jag tror Per-Håkan somnade först och Anton sist. 

5 aptil 2011

Idag var det dags att lämna Oudtshoorn. Lite synd för här hade vi gärna stannat längre. Ett mysigt ställe där grabbarna kunnat röra sig fritt. Per-Håkan sprang och jag nyttjade poolen. Nu är jag inte lika ringrostig som igår så nu är det 5 simtag innan vändning. Men jag höll på i 25 minuter så jag kände mig riktigt nöjd.

Vi hade ätit frukost och packat klart, smörjt in oss och checkat ut innan klockan 10. Sen åkte vi in till Oudtshoorn för att tanka innan vi fortsatte vår färd mot Knysna. Vi körde genom ett bergspass. Outeniqua Pass, där vi fick en helt otrolig vy över Indiska Oceanen. Jag var tvungen att stanna för att njuta av landskapet. Det var fantastiskt.

När vi närmade oss George så tog vi en avstickare och körde ut till flygplatsen för att ta reda på om flyget kommer att gå som planerat samt för att se hur här ser ut. Det underlättar när vi kommer hit på fredag.

Vi fortsatte in genom George och någon kilometer utanför ligger Wilderness Nature Reserve, ett naturreservat. Där stannade vi för att sträcka på benen. Det fanns ett promenadstråk som gick till ett vattenfall där det gick att bada. Vi bestämde oss för att gå dit.

Vi gick genom en skog som påminde om en djungel med lian-liknande grenar. Där var gott om fåglar så vi stannade ofta så att Per-Håkan kunde fotografera dem. Efter nästan två timmar så var vi äntligen framme. Det var ett litet vattenfall. Vi åt våra medhavda pizza-rester och sedan så doppade Per-Håkan, Anton och Viktor hela kroppen medan Edvin doppade tårna och jag njöt av solen och kollade att ingen av grabbarna ofrivilligt föll ner från någon av klippstenarna.

Klockan hade passerat tre och det var dags att återvända från Edens lustgård till verkligheten. Det tog bara lite mer än en timme att gå tillbaks. Edvin liftade på min rygg delar av vägen. Han var trött. När vi körde därifrån så tror jag att han somnade inom någon minut. Viktor gjorde ganska snart honom sällskap.

Vi körde de sista fyra milen och hittade fram till Stannards Guest Loudge där vi ska bo. Vilket ställe, ett stort hus med en liten stuga på baksidan som vi ska bo i. Det har utsikt över poolen som är större än den i Oudtshoorn. Vi bar in våra grejor och grabbarn provade poolen innan vi for in till Knysna för att äta middag. På vägen till bilen så stötte vi på några svenskar. Det visade sig att vi träffat dem när vi var i Stellenbosch på vingården Spier. Kul att träffa dem igen.

Vi åkte sen in till Waterfront (båthamnen) i Knysna där vi hittade en trevlig restaurang som vår värdinna rekommenderat, JJ’s. De hade inga burgare (sa vi) så grabbarna åt lasange, jag åt grillad bläckfisk och Per-Håkan tog skaldjur (räkor, bläckfisk och musslor). På väggarna satt tavlor med sedlar som ägaren fått från gäster. Där fanns bland annat en 100 000 miljarders sedel från Zimbabwe (14 nollor). I taket hade de vinflaskor med ett pappersark om på vilken det stod tack-hälsningar. Mätta och belåtna gick vi och tittade oss omkring lite i butikerna innan vi återvände till vårt boende.

Här i Knysna är det flackt nere vid lagunen och relativt lättlöpt. De fåglar man ser under löpturerna är mest gäss och den Sydafrikanska varianten av strandskata, men även egrett-, gråhägrar och flamingo. Det finns mycket cyklister ute på vägarna, både mountinbikecyklister och landsvägscyklister. Vägarna är av bra klass, inga tjällyft här inte. De kör fort, men för övrigt kör de bra och visar hänsyn. Inga ”Greklandskörningar” här, vilket är tacksamt med tanke på vänstertrafiken. Däremot så är det bitvis inte så rullskidvänligt, framförallt genom vissa pass där man knappt skulle vilja cykla med bra bromsar. Knysna var under en period en stor sågverksbyggd, då en norrman såg potentialen i den skog som fanns mellan bergen och kusten. Nu är det turistnäringen som är störst här, surfing, fiske, dykning, bad, båtturer m m. Dessutom är infarten sjövägen till Knysna en av världens 10 farligaste passager, där endast Sydafrikanska flottan får passera utan särskilt tillstånd - P-H.

Dags igen för Anton och Viktor att skriva dagbok efter någon dags uppehåll. Sen var det sovdags efter ännu en härlig dag.

3 april 2011

Denna morgon skulle vi lämna Stellenbosch. Det har varit en trevlig vistelse där. Per-Håkan tog sin dagliga löprunda medan jag började packa. Innan frukost hade vi ställt ut det mesta i bilen och var nästan redo för avfärd.

I Stellenbosch fanns fina löpvägar ovanför sportakademin (där Svenska friidrottslandslaget ligger på vintrarna). Här uppe fanns både rödstjärtar, svartvita flugsnappare och varfågel, så man kände sig nästan som hemma. Fick även se stenfalk och någon vråk. Varje morgon kom vita hägrar flygande i hundratal som en snöstorm som drev in över rugbyplanerna och intog dom innan rugbyträningen började. De hade sällskap med några ibis och gäss. I skogarna växte förutom Cembratallarna även Accasia och Eucalyptus som importerats in under 1800-talet från Australien – P-H.

Vi åt frukost i lugn och ro innan vi packade in det sista och checkade ut. Klockan hade inte hunnit bli mer än kvart över nio. Dagens etapp var beräknad till ungefär 39 mil. Så det var bäst att starta tidigt. På vägen ut ur Stellenbosch så tankade vi på en Caltex-mack. Strax innan så såg jag en kille med GPS (kunde inte se om det var en Leica eller en Trimble) som höll på att mäta vid trottoarkanten, det såg så ut i alla fall. Men det är söndag, tror jag i alla fall, och då borde väl de flesta vara lediga. Men allt verkade öppet som vanligt. Knepigt.

Vi följde den färdbeskrivning vi fått av resebyrån. Efter två och en halv timme och 15 mil så stannade vi för lunch i staden Robertson (där vinet kommer ifrån). Här hittade vi ett ställe som serverade mat som passade alla och som hade en lekplats. Med tanke på hur lite grabbarna rört sig så behövde de rasta av sig.

Vi fortsatte sedan längs R62. Nu har jag blivit så ’skicklig’ på att köra på vänster sida att vi satte på radion. Men där fanns inget som dög åt grabbarna så vi satte in en av de CD som vi tagit med oss. Vi har ett CD-etui sedan tidigare som vi tog med, men utan att kolla vad som var i den. Men det var rätt kul att lyssna på Doris och Knäckebröderna.

När vi kom fram till Oudtshoorn var här en stor konst-festival. Det innebar att den färdväg vi fått beskriven var avstängd. Men efter att ha frågat en trafikpolis så kom vi rätt i alla fall. Vi fortsatte genom Oudthoorn och nästan 14 km utanför låg vårt hotell, De Opstaal. Vilket ställe! De hade uppgraderat våra rum så vi fick två rum, ett till grabbarna och ett till oss vuxna, med en farstu mellan. Det större är ca 30 m² och har ett stort badrum med dusch och bubbelbad samt en toalett på 8 m² i ett utrymme innanför. Det mindre rummet är bara 20 m² och har även det ett badrum med bubbelbad, dusch och en liten toalett. Det finns också en pool på området. Äntligen ska jag få simma.

Vi checkade in och for sedan tillbaks till Oudtshoorn och tittade på festivalen. Men främst för att få i oss lite mat. Vi hittade ett stånd som sålde burgare av gigantiska mått. De var nästan 20 cm i diameter. Vi åt med god aptit, en del av oss i alla fall. Viktor åt strips och Edvin ville bara ha brödet. När vi var klara ställde jag ifrån mig tallriken för att söka efter en papperskorg. Jag hittade ingen men när jag kom tillbaks så hade några småkillar fått lov av Per-Håkan att ta de rester som jag inte orkat äta upp. Vi gjorde likadant med allas rester. Småkillarna blev glada och vi slapp söka efter papperskorg.

På vägen tillbaks till bilen så köpte vi godis. Grabbarna påtalade att de inte fått något igår. Det var plockgodis vi köpte. Efteråt kan vi konstatera att löviktsgodis är dyrt. Vi hade betalat 180 Rand för maten och 210 Rand för godiset.

När vi körde tillbaks till hotellet så hade det blivit mörkt. Väl tillbaks så bytte jag, Viktor och Anton om och gick ner till poolen för att bada. Det är mysigt när det är mörkt ute. Vattnet var inte det varmaste, solen värmer upp vattnet på dagen. Men vi hade kul. De andra stannade kvar på rummet och Edvin provade bubbelbadet. När jag och grabbarna kom tillbaka så fick han sällskap av sina bröder. De bubblade ett tag innan de duschade och tog på sig pyjamas (läs kalsonger).

Grabbarna gick in på sitt rum och la sig i sängarna och åt godis och tittade på Spiderman. Den sändes på en av kanalerna, engelskt tal och ingen svensk text. Jag och Per-Håkan gjorde nästan likadant. Fast vi valde en annan film. Sen blev det tandborstning för alla utom Edvin som hunnit somna. Slut på ännu en bra dag.

2 april 2011

Idag är sista hela dagen i Stellenbosch. Gissa vad Per-Håkan gjorde i morse? Sprang, som vanligt. Jag var uppe och skriv lite till vår blogg innan han kommit tillbaka. Vi väckte grabbarna och gick för att äta frukost.

Vår värd frågade vad vi skulle göra och tipsade oss om en ap-park som låg en bit bort. Då vi inte planerat något så tyckte vi det var en bra ide. Vi fick en färdbeskrivning och sen gick vi till rummen.

Vi hade en del smutstvätt, bland annat grabbarnas skjortor. Vi tvättade och sen gjorde vi som jag lärt av min mamma. Att ’snabbtorka’ tvätten genom att vrida den i en handduk. Den blir relativt torr men behöver ändå torka en dag eller två för att bli riktigt torr.

När tvätten var avklarad så åkte vi iväg. Vi körde och vi körde men hittade inte avfarten. Efter närmre 4 mil så bestämde vi att det var dags att vända. Vi tittade noga på tillbakavägen men på grund av en olycka blev vi omdirigerade så vi kanske missade den. Vi åt i alla fall lunch på en McDonald i Gordon’s Bay. Grabbarna nöjda och alla mätta. Sen for vi tillbaks till Stallenbosch där vi planerade gå på leksaksmuseet.

Men, det är ju lördag och det var troligen stängt. Det verkade pågå någon form av fest där. Uppklädda människor, dukade bord utomhus så vi gick vidare. På morgonen när Per-Håkan varit ute och sprungit så var han vid idrottsplatsen på universitetet. Där var full verksamhet så han frågade vad som skulle hända här under dagen. Det skulle vara någon form av skoltävling där de bland annat tävlade i landhockey, rugby och någon variant av basket.

Vi gick dit och vad kan man säga om rugby. Ta bollen och bilda hög. Ja, det är inte min typ av sport. Det var dock trevlig stämning. Vi tittade lite på landhockey och det är också en konstig sport. Alla ser så sofistikerade ut i stiliga dressar och springer och slår på en boll med en konstig klubba. Och basketvarianten var minst lika knepig. Ingen ’vägg’ bakom korgen och när de stod under korgen så stod alla still och väntade på att kastaren skulle ta sats och skjuta bollen i korgen. De fick inte studsa bollen heller. Nä, tacka vet jag vanlig basket, ishockey och fotboll.

På väg tillbaka gick vi genom centrum för att ta en fika. Anton tog en flatjack, dvs en pannkaka med glass, Edvin tog en glass, Viktor ville inget ha och jag och Per-Håkan tog vars en Caffe Latte och delade på en muffins. Men vilken tokig muffins. Det hade beställt en chokladmuffins och den serverades med smör, jordgubbssylt och riven cheddarost. Knepig kombination kan tyckas. Vi skippade smöret men det var faktiskt gott med både jordgubbssylten och cheddarosten. Edvin fick en jättekula med glass så Viktor fick hjälpa honom att äta upp den.

På hemvägen har de några marknadsstånd där de säljer afrikanska hantverk. Jag har sett en sak där som jag var lite sugen på att köpa. Efter att försäljaren berättat hur han gjort den, hur lång tid det tagit att göra den, hur gammal han var när han började med hantverket samt hur mycket dyrare den var i affärerna så lyckades han övertala oss att köpa den. Eller, rättare sagt Per-Håkan köpte den och jag fick den i försenad födelsedagspresent.

Jag och Edvin gick till rummen där han fick titta på Pororo-filmen han fått på Max på Arlanda medan jag läste i min nya bok ’Hundraåringen..’. Det gäller bara att inte läsa för mycket åt gången. Den ska ju räcka någon vecka till.

Per-Håkan, Anton och Viktor gick en sväng på stan för att se om de kunde hitta en rugbyboll. De hittade visst en till slut, för 200 rand. För dyrt så de kom tillbaks tomhänta.

Lite mer slappande, filmtittande och en snabb sväng ner till Internet-cafeet var det som behövdes för att vi ska må bra en lördag som denna. Jag myntade ett visdomsord ’en burgare om dagen håller barnen nöjda på resan’. Sen bytte vi om (inga skjortor till grabbarna denna tvättdag).

Vi vuxna hade bestämt att vi skulle gå ner till St Elmos, en pizzeria, och äta middag. Främst för att det är så enkelt när alla hittar något de gillar men även för att de varit så duktiga igår. Men de hade ingen servering där så vi gick en sväng för att se om det fanns något annat ställe att äta på. Men tyvärr hittade vi inget så vi gick tillbaka till St Elmos och beställde pizza och köpte dricka som vi sen gick hem på rummen och åt.

Medan vi väntade på att pizzorna skulle bli klara satt jag kvar på pizzerian och bläddrade i en gratistidning medan Per-Håkan och grabbarna gick till grönområdet intill och sprang av sig. På rummen har vi en stol och en bardisk. Anton satte sig i trappan (det finns två trappsteg), jag och Per-Håkan stod upp medan Viktor och Edvin delade på stolen. Vi var rejält hungriga för maten tog snabbt slut.

Läxläsning, dagboksskrivning samt sagostund avslutade denna dag. En dag i lathetens tecken vilket är välbehövligt för att vi alla ska må bra.

Imorgon åker vi till Oudtshoorn för nya äventyr.

1 april 2011

Första natten här i Stellenboch avklarad. Per-Håkan tog sin dagliga morgontur medan jag låg kvar i sängen som sig bör när man fyller år. Till slut kom han äntligen tillbaks och väckte grabbarna och de sjöng för mig. Några paketer blev det inte men väl mys i sängen, jag och våra tre grabbar, medan Per-Håkan duschade.

Vår värd serverar frukost mellan åtta och nio så det gäller att hålla tiden. När vi kom dit så gratulerade hon mig på födelsedagen. Jag undrade hur hon visste. Det visade sig att hon i samband med bokningen i oktober blivit uppmanad att köpa blommor till mig. Men hon tyckte att då vi var på resa så var det bättre med något jag kan njuta av. Sen hade hon fått ett mail från min familj om att köpa en flaska vin. Så på vårt frukostbord stod en liten papperspåse med choklad och en flaska vitt vin. Tack Sydafrikaresor och tack Mamma, Pappa, Marie, Jonathan, Orion och Dexter. Vilken överraskning! Vad glad jag blev!!! Jag har blivit blödig sedan jag kom hit och tårarna kommer fram bara jag tänker på det.

Efter frukost gjorde vi oss klara för att åka ut till Spier, en vingård, där det fanns en del aktiviteter utöver vinprovning som kunde passa grabbarna. Vi såg afrikanskt hantverk, bl a figurer gjorda av ståltråd och pärlor, samt geparder. De hade ett rovfågelshägn. Där tog de hand om skadade fåglar med avsikt att släppa ut dem igen. De lyckades släppa ut ca 75 %. För att finansiera verksamheten så hade de även uppvisning av rovfåglarna.

Detta var otroligt att se. Vi fick alla en grov handske att ha på ena handen. Sen hämtade han en glada som fick flyga fritt. Han lade kycklingdelar (mat) på handskarna så att gladan fick sätta sig där, men oftast tog hon bara maten och flög sedan vidare. Han lade även mat på Edvins och Viktors kepsar. Hon flög och tog den men hon råkade även få med sig Viktors keps.

Sen satte han tillbaka den och hämtade en Tornuggla och en Prickigörn-uggla. De flög både hit och dit. Om man lyfte upp handen så landade de på handsken självmant. Edvin stod på en bänk och hux flux så hade han en av dem på huvudet. Häftigt värre! Vilken födelsedag! Jag hade också ugglor på handen. När de skulle in i buren igen så ville en av den hellre stanna hos Edvin istället. Vi fick även träffa vråken Bella. Vi var även på en visning där de hade en svartörn. Den satt fast i en lina och var relativt farlig så den fick vi bara titta på.

Vi for därifrån efter att ha beställt bord till kvällen på deras restaurang MOYO. Vi åt lunch inne i Stellenbosch och sökte upp ett leksaksmuseum som tyvärr hade hunnit stänga innan vi kom dit. Därför gick Per-Håkan, Viktor och Edvin tillbaks till rummen och poolen medan jag och Anton gick till Internet-cafeet. Han för att göra några inlägg på Facebook och jag för att göra inlägg på bloggen. När vi kom tillbaks bytte vi om och var vid poolen en stund innan det blev massdusch och omklädning innan kvällens äventyr.

Vi hade pratat med vår värd och hon hade fixat transport med en kille som hämtade oss och körde oss till MOYO, knappt en mil bort. När vi ville hem så var det bara att ringa honom så skulle han komma och hämta oss.

Men vilket ställe MOYO var. Vi satt i ett stort tält med trädhyddor runt omkring oss. Där var en buffé uppdukad med alla möjliga afrikanska rätter. Live musik, uppträdande och en otrolig stämning. Det kom en kvinna som målade oss i ansiktet.

Underbart helt enkelt. Maten var bra. Grabbarna var mest intresserade av frukten och kakbordet medan jag och Per-Håkan tog för oss av allt som stod till buds.

När vi var klara så ringde vi till chauffören och gick runt i restaurangområdet medan vi väntade på honom. Grabbarna tyckte där var vackert. Afrikansk musik blandat med mörk och varm natt. Kan knappast bli bättre. Anton konstaterade att om han bott här så var detta ett perfekt ställe för en date.

Väl hemma var det dagboksskrivning innan läggdags. Vilken underbar födelsedag jag haft. Det ända jag saknade var min övriga familj och mina vänner. Men hade alla kommit så hade vi bjudit alla på en underbar kväll.

31 mars 2011

Nu är det bara tre veckor kvar innan det är dags att åka hem igen och idag lämnar vi Kapstaden. Per-Håkan är duktig på morgonen, igen. Medan jag packar och gör oss redo inför avfärden.

Efter urpackning och utcheckning tog vi en sista tur till genom Kapstaden och körde ut till Signal Hill ett av de ställen Per-Håkan sprungit till. Här såg man Taffelbergen, eller den del som var under molnen. Men vilken utsikt och brist på säkerhet. Räcket längs sista delen av vägen lämnade mycket att önska. Dess funktion var nog bara att markera var vägen slutade och stupet började. Här hittade vi även jättekottar från Cembra tallar och såg pärlhöns. Vi såg även deras kråka och korp som ser ut som våra, men i skat dräkt – svart och vit.

Sedan fortsatte vi ner till stranden för att åtminstone bada fötterna i Atlanten. Något vi tyckte man måste göra när man är här. Det var molnigt men varmt. Det pågick någon form av livräddningstävling där. De tävlade i par och en sprang ut (iklädd badkläder), simmade ut till en boj medan kompisen startade lite senare och fick livräddas på vägen tillbaka.

Atlanten var livlig och emellanåt gick vågorna höga. Vi ställde oss i en bit ut och lät vågorna komma mot oss. Det var ISKALLT och efter två vågor så saknade man nästan känsel i fötter och ben. Otroligt att livräddarna klarade sig. Tack och lov att det var varmt i luften. Edvin frågade efter hink och spade men det hade vi inga. Nähä, sa han och satte sig och lekte i sanden. När vi skulle åka därifrån så grävde alla killarna i sanden och var inte så sugna på att åka vidare.

Det var dags att åka vidare till Stellenbosch, vårt nästa stopp på resan. Det ligger ungefär 5 mil från Kapstaden så det gick fort att köra dig. Vägbeskrivningen vi fått av resebyrån fungerade alldeles utmärkt. Här kom vi till ett Bed & Breakfast som heter Millstream Guest House. Vi checkade in och åt medhavd lunch innan vi gick ner till centrum och turistinformationen. Här kan man gå till nästan allt och det är säkert att gå här på kvällarna.

Vi fick tips om var ett Internet-cafe fanns så vi sökte upp det och tog reda på hur det fungerade. Min dator verkar inte fungera ihop med dagens teknik så nu är det bara att gilla läget. Texten skriver vi på datorn och kopierar över till kamera-minnet för något USB har vi inte med oss. Det funkar i alla fall.

Vi gick tillbaks till rummen. Per-Håkan och grabbarna gick ut till poolen som finns på baksidan av huset medan jag gick tillbaks till Internet-cafeet och gjorde de första inläggen. Jag valde att inte göra allt på en gång för det är den del att läsa igenom. När jag kom tillbaks så hade de badat klart och gått tillbaks till rummen. Här är höga murar runt tomten, med låsta grindar och man uppmanas hålla ytterdörrarna låsta. Var och vartannat hus har dessutom en vakthund av något slag.

Klockan var över fem på kvällen så vi klädde upp oss och gjorde oss redo för att gå ut och äta. Hemma hade vi upplyst grabbarna om att här klär man upp sig på kvällarna så det är långbyxor och skjorta som gäller. Så nu när vi ska gå ut så tar de på sig utan tjafs. Tja, nästan i alla fall. Men det är inte klädvalet utan att klä sig som är kruxet. Framför allt som ’jag var först igår, nu är det brorsans tur’. Dvs livet är som vanligt även här.

I papperna från resebyrån så hade vi fått rekommendationer om restauranger. Vi gick till en av dem men de hade inget som grabbarna ville ha, dvs inga burgare. Då gick vi vidare till ett annat ställe. Där fanns mat som dög åt dem. De åt burgare till middag som vanligt medan jag och Per-Håkan åt Eland-antilop. Helt ok men jag tyckte Springbocken var godare. Grabbarna är duktiga på att sitta någorlunda still på restaurangerna så vi har det riktigt trevligt. Vi har enbart ätit middag, inga för- eller efterrätter. Det gäller att inte utmana ödet. Sen tog vi en sakta promenad ’hem’ i den mörka och varma natten.

30 mars 2011

Sista hela dagen i Kapstaden då regnade det. Per-Håkan gjorde sin dagliga löprunda tidigt på morgonen. Nu börjar benen vänja sig något vid att starta löprundan med 2,5 km uppför, såg mina stenhöns och ett 20-tal pärlhöns – P-H. När han kommit tillbaka så åt vi frukost.

Vi latade oss ett bra tag innan vi tog på oss och gick ner längs gatan till South Africa Museum. Där såg vi målningar som ursprungsbefolkningen gjort på stenar och i grottor samt lite av deras levnadshistoria. Där visades även djur som finns i havet häromkring samt djur som lever i Afrika, både däggdjur och reptiler. Det fanns även en del om de dinosaurier som levt här.

Här hittade jag igen min ”stenhöna” Cape Spurwle och de långnäbbade som tillhör the ”Sun-Birds”. Den med långa stjärtfjädrar var en lokal art av ”Sun-Birds” som hette något på Cape (surprise) – P-H.

När vi gick därifrån passerade vi McDonalds där vi köpte med oss lunch som vi åt på rummet tillsammans med resterna från gårdagens pizza som vi fått med oss från gårdagens pizzeriabesök. Att få med sig resterna hem är standard här, de blir nästan förnärmade om man inte vill det (vilket jag gjorde den kvällen jag inte mådde så bra).

Jag och Per-Håkan tittade igenom hur vi ska åka imorgon medan grabbarna lekte på rummen. Vi (datorn) har problem med Internet. Wi-Fi vill inte fungera så vi försöker hitta en lösning. Medan jag gick till ett Internet-ställe så passade Per-Håkan på att tvätta det som var smutsigt. När jag kom tillbaks så var alla rummen fyllda med kläder som hängde på tork.

Vid halv fem på kvällen åkte vi ut till Waterfront igen. Grabbarna gillar detta ställe. Här köpte vi ett mobilt bredband med förhoppning att vi skulle få tillgång till Internet, men…

Väl hemma igen testade jag modemet men tyvärr, datorn hävdar att jag inte är systemadministratör och därför kan jag inte spara de filer som behövs för att få det an fungera. Mitt tålamod har snart tagit slut. Men mest frustrerad är jag för att jag inte kunnat lägga ut något på bloggen som det var tänkt samt att jag nu gjort av med pengar på något som inte fungerar. Imorgon ska jag göra ett försök igen med hjälp av de som säljer modemen. De kanske kan hjälpa mig. Hoppas, hoppas…

Nästa resa tar jag nog med Ulf Hammarström, vår IT-guru på jobbet – P-H.

På kvällen gick vi ut för att äta middag på ett ställe som heter Arnold’s. Grabbarna varierade sig med burgare (för tredje kvällen sedan vi kommit hit), Per-Håkan tog en stek medan jag provade Springbock. Jag hade inte förväntat mig kokt kött men det var jättegott. Värt att rekommendera ifall ni skulle bli bjudna någon gång. Det jag finner konstigt här är att maten är okryddad när den kommer och du får krydda med salt och peppar själv.

Ännu en kväll som slutar med att grabbarna skriver dagbok vid tiotiden (visst är det ologiskt ;-) ). Så var sista hela dagen i Kapstaden till ända. Det var skönt med en lugn dag fast irriterande att jag fortfarande inte kommer ut på Internet.

Imorgon lämnar vi det nu någorlunda hemtama Kapstaden och åker vidare mot det okända Stellenbosch och vindistrikten.