29 mars 2011

Tisdag är det idag och vi har varit i Sydafrika i en och en halv dag och kan definitivt tänka oss att stanna ett tag till.

Idag hade vi satt klockan på väckning för vi planerade gå upp på Taffelberget. Men när vi vaknade var det dimmigt. Så Per-Håkan tog en löprunda medan vi andra sov vidare. När han kommit tillbaks och duschat så åt vi frukost.

Vi bestämde oss för att åka ut till Waterfront igen. Denna gång valde vi att åka till en byggnad där som heter Clock Tower. Längst upp i det huset ligger Shimansky. Det är en butik som säljer diamanter. Men de har också privata visningar där de visar hur slipningen går till från råvara till gnistande sten. De delar och slipar diamanterna med papper som de har olivolja på. För när pappret snurrar runt så bildas stoft av diamanten som fastnar i olivoljan på pappret vilket egentligen gör att diamanten slipar sig själv. Jag hittade en fin ring med en liten diamant, som bara kostade 17 000 Rand (1 Rand = 1 Krona), så vi gick vidare och åt lunch.

Vädret hade blivit bättre så vi bestämde oss för att åka upp till Taffelberget ändå. Vi hörde att det troligen ska regna imorgon. Så för att inte missa det så for vi dit och bestämde oss för att ta linbanan upp och gå ner. Tvärt emot vår ursprungliga plan där vi planerat att gå upp och åka ner, men vi hade mörkret emot oss.

Men först hade vi bestämt att vi skulle tanka. Vi visste inte riktigt hur långt vi kört så vi tänkte tanka för säkerhets skull. Lite hade vi gruvat oss för det men det var inga problem. När vi körde in på macken så kom det en kille som tankade åt oss. Lyxigt värre. Sen for vi vidare till Taffelberget.

Vilken utsikt! Golvet i linbanan roterade ett varv på vägen upp så vi fick både se berget under oss och utsikten. Banan är 1200 m lång och berget är 1085 m högt. Där uppe tog vi lite dryck och chips innan vi började gå neråt. Vi hade fått förklarat för oss hur vi skulle gå. Men när vi kom till Maclears Beacon insåg vi att vi gått fel. Jag var dock glad att få se en trianguleringspunkt.

Uppe på Taffelberget såg vi rödvingad stare som finns överallt runt Kapstaden. En vacker fågel som liknar en blandning mellan stare och koltrast med rött på vingarna. Vi såg även ”Dassie”, ett typ murmeldjur som vaknade upp framåt kvällskvisten ur sina stenhålor. Vi har även sett en del andra fåglar bl a flera med långa näbbar (typ kolibrier fast större), troligen äter de nektar eller insekter i de stora blommorna som finns här (handbollsstora). En av de långnäbbade varianterna hade stjärtfjädrar på ca 30-40 cm, såg rätt festligt ut på en fågel stor som liten trast. Har även sett en typ av höns fågel i grupper på 4-5 fåglar, stora som orrar men liknar mer en rapphöna. Troligen någon typ av stenhöna, (ska kolla upp vad alla heter) – P-H. 

Klockan var över halv sex och vi insåg att vi måste gå 45 minuters promenad tillbaka innan vi var där vi gått fel. Men därifrån tar det 1,5-2 timmar ner och det skulle vi inte hinna med innan det blev mörkt. Så vi bestämde oss för att ta linbanan ner. Grabbarna hade gått hela tiden utan att klaga, de har varit jätteduktiga.

Det var inte lätt att gå där uppe. Vi fick se oss för var man satte fötterna hela tiden. På en del ställen gick vi knappt en meter från stupet. Vi hade förmanat killarna att inte hoppa eller springa förrän vi sa att det var ok att göra det igen. Tack och lov att de lyssnar ibland. Annars hade väl vi föräldrar varit nervvrak nu.

När vi kommit ner hade det börja skymma och dimman rullade in över Kapstaden. Vi har nog inte sett rullande dimma på så nära håll och medan vi packade in oss i bilen så stod vi i den, kylig och våt. Sen bar det av till hotellet och nu hade solen gått ner helt. Solnedgången varar max en timme efter klockan sju är det svart.

Väl på hotellrummet som förresten är ett cottage, d v s två rum och kök, så tog alla en snabbdusch. Sen belönade vi grabbarna för att de varit så duktiga. De behövde inte ha skjorta när vi gick ut och åt och vi gick på en pizzeria. Jag tror att vi alla blev nöjda.

Tillbaks på hotellet igen (kl 21) så fick de stora grabbarna skriva i sina dagböcker medan Per-Håkan lärde Edvin lite engelska. Anton är riktigt duktig på engelska och pratar gärna. Sen var det läggdags och innan halv elva så sov vi allihopa. Trötta efter en spännande dag.