Nu är det bara tre veckor kvar innan det är dags att åka hem igen och idag lämnar vi Kapstaden. Per-Håkan är duktig på morgonen, igen. Medan jag packar och gör oss redo inför avfärden.
Efter urpackning och utcheckning tog vi en sista tur till genom Kapstaden och körde ut till Signal Hill ett av de ställen Per-Håkan sprungit till. Här såg man Taffelbergen, eller den del som var under molnen. Men vilken utsikt och brist på säkerhet. Räcket längs sista delen av vägen lämnade mycket att önska. Dess funktion var nog bara att markera var vägen slutade och stupet började. Här hittade vi även jättekottar från Cembra tallar och såg pärlhöns. Vi såg även deras kråka och korp som ser ut som våra, men i skat dräkt – svart och vit.
Sedan fortsatte vi ner till stranden för att åtminstone bada fötterna i Atlanten. Något vi tyckte man måste göra när man är här. Det var molnigt men varmt. Det pågick någon form av livräddningstävling där. De tävlade i par och en sprang ut (iklädd badkläder), simmade ut till en boj medan kompisen startade lite senare och fick livräddas på vägen tillbaka.
Atlanten var livlig och emellanåt gick vågorna höga. Vi ställde oss i en bit ut och lät vågorna komma mot oss. Det var ISKALLT och efter två vågor så saknade man nästan känsel i fötter och ben. Otroligt att livräddarna klarade sig. Tack och lov att det var varmt i luften. Edvin frågade efter hink och spade men det hade vi inga. Nähä, sa han och satte sig och lekte i sanden. När vi skulle åka därifrån så grävde alla killarna i sanden och var inte så sugna på att åka vidare.
Det var dags att åka vidare till Stellenbosch, vårt nästa stopp på resan. Det ligger ungefär 5 mil från Kapstaden så det gick fort att köra dig. Vägbeskrivningen vi fått av resebyrån fungerade alldeles utmärkt. Här kom vi till ett Bed & Breakfast som heter Millstream Guest House. Vi checkade in och åt medhavd lunch innan vi gick ner till centrum och turistinformationen. Här kan man gå till nästan allt och det är säkert att gå här på kvällarna.
Vi fick tips om var ett Internet-cafe fanns så vi sökte upp det och tog reda på hur det fungerade. Min dator verkar inte fungera ihop med dagens teknik så nu är det bara att gilla läget. Texten skriver vi på datorn och kopierar över till kamera-minnet för något USB har vi inte med oss. Det funkar i alla fall.
Vi gick tillbaks till rummen. Per-Håkan och grabbarna gick ut till poolen som finns på baksidan av huset medan jag gick tillbaks till Internet-cafeet och gjorde de första inläggen. Jag valde att inte göra allt på en gång för det är den del att läsa igenom. När jag kom tillbaks så hade de badat klart och gått tillbaks till rummen. Här är höga murar runt tomten, med låsta grindar och man uppmanas hålla ytterdörrarna låsta. Var och vartannat hus har dessutom en vakthund av något slag.
Klockan var över fem på kvällen så vi klädde upp oss och gjorde oss redo för att gå ut och äta. Hemma hade vi upplyst grabbarna om att här klär man upp sig på kvällarna så det är långbyxor och skjorta som gäller. Så nu när vi ska gå ut så tar de på sig utan tjafs. Tja, nästan i alla fall. Men det är inte klädvalet utan att klä sig som är kruxet. Framför allt som ’jag var först igår, nu är det brorsans tur’. Dvs livet är som vanligt även här.
I papperna från resebyrån så hade vi fått rekommendationer om restauranger. Vi gick till en av dem men de hade inget som grabbarna ville ha, dvs inga burgare. Då gick vi vidare till ett annat ställe. Där fanns mat som dög åt dem. De åt burgare till middag som vanligt medan jag och Per-Håkan åt Eland-antilop. Helt ok men jag tyckte Springbocken var godare. Grabbarna är duktiga på att sitta någorlunda still på restaurangerna så vi har det riktigt trevligt. Vi har enbart ätit middag, inga för- eller efterrätter. Det gäller att inte utmana ödet. Sen tog vi en sakta promenad ’hem’ i den mörka och varma natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar