8 april 2011

Idag är det dags att lämna Knysna och södra delen av Sydafrika. Vi var uppe tidigt och packade det sista innan vi tömde rummen och gick för att äta frukost. När vi checkat ut körde vi till flygplatsen.

De vägar vi kört på här har varit bra. Det har dock varit väldigt kuperade vägar med brant både upp och ner. Hemma skulle vägar med sådan lutning aldrig byggas. Vägarna har även skarpa kurvor där hastigheten ofta är lägre. Många skyltar som talar om hastigheter, olika hastigheter i olika filer, maxhastigheter för tunga fordon och att dessa ska använda lågväxel.

Vägarbeten är dessutom ett kapitel för sig. Tjugo man som sätter upp ett stängsel längs vägen och minst fyra man som viftar med flagga (lite spontanvinftning så där …) att man kan passera på en sträcka av 150 m. Häromdagen passerade vi ett med sex flaggviftare där arbetet skedde på andra sidan diket ganska långt från vägen. Intill hotellet ligger en golfbana med hotell och längs det hotellet går ett tjugo meter långt staket. När vi kom så höll sex man på att skrapa och måla det. När vi for (efter två dagar) hade de gjort klart ca åtta meter. Per-Håkan hoppas de fått ett fast pris.

På flygplatsen återlämnade vi bilen en Chevrolet som vi trivts bra med. Undrar vilken bil vi får i eftermiddag? Sen gick vi in för att checka in bagaget. Men vi var i god tid. Vi hade båda läst fel så vi var på plats en timme för tidigt. Bättre en timme för tidigt än en timme för sent.

När incheckningen väl öppnade lämnade vi in bagaget och gick till restaurangen för att äta något. Sandwich med ost och skinka ville grabbarna ha, men de hade tyvärr ingen skinka eller ost. Så det blev jag och Per-Håkan som tog vars in sandwich medan grabbarna åt pommes. Sen gick vi genom säkerhetskontrollen och satte oss att vänta på planet. Det kom och vi steg på. Ett mycket litet plan var det med en plats på ena sidan gången och två på den andra sidan. Men alla rymdes och resan gick bra. De bjöd på macka och drick så lite lyxigt kändes det.

Väl på plats på Durbans flygplats hämtade vi ut vårt baggage och gick till biluthyrningen. Det visade sig bli en BMV 325 vi skulle få. Vi fick dock problem på en gång med att ena fästet till säkerhetsbältet inte gick att nå så med hjälp av två från uthyrningen så löste det sig och vi kunde köra därifrån.

Vi hade nästan 30 mil att köra och ville helst vara framme innan mörkret kom. Här är en helt annan typ av landskap, inte lika torrt och brunt utan grönt men mycket växter överallt. Det är inte lika kuperat som tidigare utan flackt. Vi tyckte det påminde om Skåne och dess svagt böljande slätter.

Vi körde på så kallade tullvägar där men emellanåt får betala en liten summa för att få använda vägen. Efter att ha kört en och en halv timme så hördes önskemål om toabesök från baksätet. Själv hade jag börjat bli hungrig för klockan var över fyra nu. Vi hittade ett ställe som både försåg oss med toa och som hade en WIMPY (hamburgerkedja typ). De hade något som de kallade Fizzy Freeze, sprite med jordgubbssås toppad med mjukglass, som var god. Det var skönt att få något att äta.

Vi for vidare och ju närmre vi kom St Lucia dess mörkare blev det. Men vi kom fram innan solnedgången, men inte med många minuter till godo. Hittills har solnedgången varit vid halv sju men här går solen ner nästan en timme tidigare och när solen gått ner så blir det mörkt.

Träffa nya värden, incheckning, titt på rummet (ett rum, fem sängar, en balkong samt pool på gården) och urpackning av bilen, precis som vanligt på alla nya ställen. Sen satte vi oss med värden och fick lite information om St Lucia. Det var mest information (läs varningar) om vad som är bra att veta om St Lucia. Det ligger inom ett naturreservat men mycket djur. Därför gäller inga barn i ån pga krokodiler, inte gå utanför vågbrytaren i Indiska Oceanen pga hajar och inget lek i buskarna framför huset pga en giftig orm som bor där och lämna inte balkongdörren öppen på morgonen för då kan aporna ta sig in. Samt se sig för om man är ute och går på kvällen för flodhästarna kommer upp och går runt i samhället. Ja, som det ser ut så är det kanske bäst att stanna inne. Gatlysen är det ont om, lite belysning från gårdarna men annars mörkt som i ett ….Men här finns möjlighet att låna Internet, nästan hur mycket som helst.

Men vi gick en runda i alla fall. Skönt att få röra på sig efter en dag av stillasittande. Lite spända var vi men tyvärr fick vi inte se några flodhästar. Vi var inte hungriga men en glass ville vi ha och vatten. Här rekommenderas vi att inte dricka vattnet för det smakar inte så gott och Edvin är den som oftast påtalar att han är törstig. Åter på rummet blev det tandborstning, dagboksskrivning och sedan läggdags. Vi sov allihop innan klockan nio trötta av allt resande. Imorgon väntar en ny spännande dag.